60+................................+bloggan

Har fått äran av elionors att bidraga med den där utmaningen och det var rätt så kul faktiskt. Blev lite funderande hit och dit.

*

Vad gjorde du för 10 år sedan? Det var då jag fick börja ”leka”. Skrev min första revy och hade hur roligt som helst och som även gav insikt om hur knepigt det var att föra sådana projekt iland. Jobbade tvärs över gatan på hemtjänsten. Körde min fotvård bredvid på halvtid. Och dottern började bli tonårssluten. Började bearbeta min son att jag ville flytta eftersom vi bodde i ett stort gemensamt hus, och att hans familj började utökas och att jag, mamma/svärmor, ville gå min egen väg.  

Vad gjorde du för 1 år sedan? Höll på att få magsår innan den nyöppnade fotvården började betala sig självt. Hade hyror på 9 400 kronor. Lån på 6 000 plus s.k. rörliga utgifter. Ett skitår, helt enkelt.

Vad gillar du för godis? Jag äter inte godis, men måste jag så slinker det ner alla varianter tror jag. Men till helgen ska Tussan, min bonustjej, göra nege… nä, chokladbollar. Det ser jag fram emot.

Fem sånger du kan utantill? De som fastnade när Jag var barn och i ungdomen. Käre värld… de är så gamla så ingen har en susning längre. Numera kommer jag inte ihåg en enda text. Det beror på de synapsarna som går från örat, via hjärnbalken, in i hjärnan för att sen omarbetas och komma ut genom munnen. Det fungerar inte som de ska. Hujedamej, så jobbigt.

Fem saker du skulle göra om du var mångmiljonär? Precis det som alla andra skulle göra enligt statistiken. Ekonomiskt oberoende. Dela ut. Resa. Osv. Men jag skulle inte sluta jobba fast dra ner ordentligt. Ta ett par kunder om dan för att känna mig behövd. För jag tror inte jag skulle må bra i förlängningen av att inte känna att jag utför något för nån annan. Är ingen äventyrare/helgon som skulle kasta mig in i volontärarbete i bushen på kontinenter med giftspindlar, ormar och galna flodhästar. Har förresten ingen utbildning för så kvalificerade jobb.

Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller annat som du kan köpa? Äkta päls förstås, fast det idag sitter skrämd katt på nästan varenda vinterjacka. Ingen som tänker på det. Sen är det absolut otänkbart att jag skulle sätta på mig en bikini. Den är ju tvådelad så nu räcker det. Tigerräkor och palt är vad jag kommer på i matväg. Dels för miljö och utarmning av människor och landområden, och dels för konsistensen på den svarta uppblötta kulinariska anrättningen.

Fem saker du tycker om att göra? Skriva, läsa, sjunga, måla och vara ”människa”.

Favoritleksaker? Gitarren kanske. Datorn njaaaää… men det är ingen leksak för mig. JO, nu vet jag. Titta på tecknat med barnbarnen. Har lånat hem det där gröna ”träsktrollet” till helgen då jag får barnbesök. Sitter som klistrad och skrattar gott.  

Fem personer jag skulle vilja se i den här utmaningen.

hujmelwinn

motvall

Wiikpils

husetfullt

tankerum

Jag har för mig att det står någonstans: Att ingen får mer av livets sorger och bekymmer än vad den kan bära. Sådana här funderingar har och får jag när det gäller att bedöma hur en människa reagerar i stunder då självbevarelse, kärlek, hat, eller hur långt man kan gå i vedergällning, fungerar bland mina uppdiktade figurer. Var vi lika hänsynslösa då som nu och vv. För visst ligger den fortfarande och gror som en del av oss - urmänniskan.

En viking synes inte vara så långt tillbaka i tiden men... är uppfattningen om livslågan, det primära, lika viktig?, eller räcker det att gå till sig själv idag 2012? Att författa andra figurers reaktioner kan jag alltså fundera om det är författaren som gör sig av med aggresion och frustration, eller är det något som är tillåtet att ta ut svängarna i, i en nutida författares fantasi. Jag vill inte liknas vid de som skriver deckare och fantasy där blodet dryper från varje rad, och där människor manglas ner av knivar och gevär.

Och.... så sitter jag själv och gör precis likadant. Fast jag håller mig i en tid som jag inte har en aning om hur den var.

***

Efter att Gilla blivit ertappad i sitt fritagningsförsök av Björner i fängslet, förs hon omilt uppför backen och in på den gårdsplan hon tidigare betraktat på avstånd. Runt elden sitter hela anhanget. Munnarna tuggar och flottet rinner från mungipor och skägg. Berusad och illvillig i blicken lutar sig hövdingen bekvämt tillbaka på några bolster som lagts på marken för hans del, och frågar manskapet vad de tycker han ska göra med denna kvinna som så fräckt rymt med flera av hans dyrbara fångar.

   ”Vad brukar vi använda kvinnor till, Halvar?” ropar en ur ringen runt elden. Alla skrattar åt talaren som kommer fram och drar hucklet och kläderna av Gilla. Hennes blonda hårsvall och hennes vackra kropp står naken i eldens sken. Det blir tyst i ringen och Halvar reser sig och går runt Gilla. Känner på henens hår och klämmer hennes bröst och länder. ”Fast hull och grann som en huldra! ”Han skrattar gott inför manskapet, men hans lystna blick säger Gilla att de andra ska ta sig i akt. Äganderätt och girighet strålar som en kaskad runt mannen. ”För upp henne till min sovplats!” kommenderar han lystet och högt och pekar på en av mannarna. ”Men bind henne så hon inte rymmer!” ropar han efter dem och skrattar.

   Gilla känner att hennes öde är beseglat. Ingenting kan hon göra när två mannar hårdhänt föser in henne i huset. Naken blir hon bunden vid en bärande takbjälke som står mitt i det rum där hövdingen residerar. Sovplatsen i hörnet är överlupen av bolster och fällar. Gilla har inte fällt en tår från det att de blev överfallna där hemma. Det har inte funnits tid och utrymme och andra har krävt hennes uppmärksamhet, men nu sjunker hon ner på knä mot det hårda golvet och gråter.

   Morgonen efter förs Gilla ombord och blir satt vid en plats för att ro. Apatiskt lägger hon händerna på åran och sitter med tom blick. Brutalt våldtagen och skändad orkar hon inte se efter sin Björner. Vet inte om han finns ombord på samma skepp som hon. Gilla vill inte veta.   Hennes tankar snubblar vid Mule och den sommar som blev deras sista. Förväntan och längtan hon bar inom sig. Lyckan när Björner äntligen kom hem. Svava och glädjen med en vän och förtrogen. Äpplen som hon lade på förvaring. Rovorna och allt de odlat och ansat för kommande vinter. Getter och grisar de månat om. Äggen, ännu varma som hon plockat ur reden. Väven i stolen som skulle blivit värmande vinterkläder. Allt är borta.

   Någon sätter sig bredvid henne och hon hör rop att förtöjningarna ska lossas. Alla sitter i skeppet och väntar på order om årtag. Hennes armar följer viljelöst med i rörelsen där flera händer vet vad som ska göras. Kraftiga håriga manshänder mot hennes vita. De sitter tre och tre, vardera babord och styrbord. Gilla är placerad längs in. Hon vet inte hur många som sitter bakom henne men har tre ryggar framför sig. Den smala mittgången ligger fri, och i aktern inom Gillas synfält, ligger fullt med balar som inte visar sitt innehåll. En bur står där med två killingar och en get.

   ”Du är och förblir min Gilla! Nu och för all framtid!” hör hon plötsligt en röst. Hon vrider på huvudet och ser in i Björners ögon. ”Du ska bli hämnad för det du har fått utstå! Det svär jag med mitt liv!” Björners röst skälver. Deras ögon möts i den rytmiska rörelsen vid årorna. Björner är vit i ansiktet och hans händer runt åran kramar så hårt att knogarna lyser vita. Han ror i ursinne. Hans kvinna är skändad av den som han en dag ska klyva skallen på. Det svär han tyst inom sig.

    Efter en stund blir det rop och spring i mittgången och man hissar segel. Order om att rodd upphör och de känner hur vinden tar tag i seglen och skeppet får fart genom vågorna. Det biter i skinnet fast Gilla och Björner sitter med ryggarna emot. Hennes trasiga och tunna kläder ger inget skydd alls. Björner reser sig och säger att han ska hämta något varmare åt henne. Björner vet att det finns fällar och kläder för manskapet men han måste tala med sin största fiende. Han finner Halvar i aktern och anhåller om att få klädnad till en av roddarna som inte har tillräckligt med kläder. ”Han kan komma hit själv och ta för sig.” muttrar han ointresserad till svar. ”Jag behöver lite själv också så jag tar åt oss båda!”  Björner inväntar inget svar utan går och förser sig i den koffert som han vet står ännu mer akterut på babords sida. De har kommit ut på öppet vatten så hövdingen är upptagen med att bevaka mannarnas arbete med seglen. Hans vakande öga har även upptäckt att Björner befinner sig bredvid den kvinna han förlustat sig med. Ser hur Björner ger henne skinn och pläd. Tänker att det där kan han syssla med så hon håller sig varm för fortsatta nöjen.

   Hela dagen fortsätter färden med god fart. Natten blir lång för Gilla som till slut faller i sömn i sitt hörn vid årtullen. När solen går upp siktas land och de kryssar bland kobbar och skär, mer än halva dagen. Längre in passerar de holmar där mörk granskog och avlövade träd kantar färden. ”Det blir oväder!” säger Björner. ”Undrar om det inte är snö?” Han ser upp mot himlen åt nordost där en stor svart molnbank tornar upp sig. Seglen halas och rodden tar vid i de smala farvattnen mellan holmarna. Vattnet ligger svart i ett tilltagande snöglopp.  De förut så mörkt gröna skogarna börjar klä sig i vitt. Det är kväll och skumt när de lägger till vid en kaj av stockar.

Frågar mig vad i helskotta jag håller på med. Det är lördagkväll och jag gör definitivt inte som andra.  Frågar mig vad jag har för glädje eller nytta av att sitta och skriva om vikingar och deras bekymmer. Ovanligt dumt att hålla på med något jag inte har en susning om. Men jag inbillar mig att det inte var mkt annorlunda på den tiden än vad det är idag. Lite annorlunda strategi för att komma fram till grytorna bara.

Receursade på språket på den tiden och hittade ett litet filmklipp där en språkprofessor förklarade att vi inte skulle begripa ett smack av det språket de använde. Hmmm... Men det var ju svenska vikingar, kan man tänka då. Hjälps inte, för språk förändras genom årtusenden och med att folk vandrar över klotet och tar med sig sitt eget språk och lär in nya ord. Om man drar omkring tillräckligt mkt så kan tyckas att vi i sluttampen bara ska ha ett språk att brottas med.

Tycker att jag ska lägga mig, istället för att sitta här och kverulera över nåt som inte ens är intressant, för nån.

Har iaf varit in och kollat lite på inlägg men jag måste hålla med om att det är lite gnissligt på bloggen (och nu menar jag tekniken) 

Vill så gärna visa vilken söt sak min vänvän fick i födelsedagspresent. Jag har en väninna som målar porslin och den här lilla supmanicken hade hon haft stående i ett skåp i flera år. Nu kom den till heders till rätt person tyckte hon. Fördelen att skapa saker själv är att de blir otroligt uppskattade. Min vänvän blev överförtjust och föll i omedelbar dekadens förstås. Sög i sig hela flaskan, så idag ligger han kvar bland bolstren med huvudvärk.